whatsupsydney

JAg vet inte riktigt hur jag ska borja.

Jag ar sa otroligt lyckligt lottad som kan befinna mig i Sydney just nu. Jag knegade ihop en hel del pengar sjalv, levde pa nastan ingenting. Sen har jag lanat pengar av mig sjalv, och fatt en stor del av resan i present av min Underbara Pappa. Jag ar verkligen lyckligt lottad.

Sydney ar en underbar stad. Ibland glommer jag bort att jag ar har, men det finns tillfallen dar jag inser det. Idag tog vi farjan over till Manly Beach for att fira carolines fodelsedag (och oj vad roligt vi hade forresten, underbara vanner som vi kan spendera tiden med) och da sag jag "the skyline" alltsa stadsbilden over sydney. Det ar sa vackert och sa coolt, och jag maste verkligen lara mig att uppskatta det mer. Jag maste lyfta pa min rumpa och gora mer. Jag skulle inte vilja vara nagon annanstans pa jorden an har, sa ar det. Sydney ar mitt hem just nu.

Men det ar valdigt jobbigt just nu. Valdigt jobbigt. Det ar tva ar sedan idag som min mamma dog, och jag befinner mig pa andra sidan jorden av alla som alskade henne, andra sidan jorden av hennes hemstad, andra sidan jorden av hennes grav. Jag onskar att det var lattare, men det ar sa tungt. Det finns inga ord, inga handlingar i varlden som kan fa mig att ma battre. Det ar bara en tung period, det vet jag. Det gar inte en dag utan att jag tanker pa henne, men jag tanker mest positivt. Forutom idag.

Som tur ar har jag underbara manniskor har som hjalper mig i sorgen. det ar anda svart men de gor det lattare.

Jag alskar er alla. Hoppas ni har det bra. Uppdatera mig ocksa! Hur mar ni? kram. E